Sedan Svea hans farmor gick bort har han varit vilsen och inte kännt sig hemma. Svea och han var alltid tillsammans. Han har visat att han ville vara ensamhund. Vi jobbade hårt under sex månader att få honom att komma in i flocken men det gick inte. Har inte skrivit om detta för det har varit för jobbigt för mig.
Efter en jobbig helg så börjar det ljusna nu. När Frosty har fått ett mycket bra liv som ensamhund hos en 60 årig pensionerad dam. Som ville ha en hund som sällskap och kela med. Hon ville ha en lite äldre och väluppfostrad hund. Som kan åka tåg eller buss med henne. När dem träffades första gången så fann dem varandra direkt och Frosty följde med henne glad och svansen i topp. Han bor i ett hus nu med egen trädgård. Frosty har fått ett jättebra hem nu. Det är han värd goe Frosty. Det var många som ville ha han men vi gallrade hårt för att få den rätte nya ägaren till honom.
Så trots att både hjärtat och själen gråter så vet jag att vi gjorde rätt. Man får se bort ifrån sitt eget ego och göra det bästa för Frosty. Det har vi gjort nu och så småningom kommer jag att bli glad igen. Som sann djurvän gör man det bästa för sin fyrfota vän.
Till helgen ska vi åka till Vetlanda och ställa ut Tore och det ska bli kul. Få träffa alla vänner som vi har lärt känna på utställningar.
Frosty var ju gubbens hund och han saknar att ha en egen hund. När vi åker hem ifrån Vetlanda ska vi köra till Skillingaryd och kolla in en Dandy Dinmont terriervalp som gubben är sugen på att köpa. När vi var i Jönköping och ställde ut så träffade vi en uppfödare av den rasen och gubben blev väldigt förtjust i dem hundarna.
Sonen har ju sin Hugo och jag min goding Tore. Så det är ju inte merän rätt att gubben få sin egen hund också. Det är terrier som är en sällskapshund den har ingen jaktinstinkt i sig. Vi får väl se hur det går i morgon.
Sköt om er alla och ha en mysig helg.
Kramar ifrån Marina, Hugo och Tore
pearl1
22 augusti 2014 12:10
Hej, ja vad gör man inte för sina fyrfotade vänner.....De ger så mycket glädje o kärlek bara genom att finnas till....
Ingrid
22 augusti 2014 14:28
Frosty får det säkert jättebra hos sin nya matte.Han har säkert sörjt sin Svea.Vi märker ju att katten sörjer Nellie.
Har aldrig sett denna rasen Dandy Dinmont,skall googla på hund rasen.
Önskar dig en fin helg.
Kram:Ingrid
http://amandaaflisa.bloggplatsen.se
Lena i Lyckebo
22 augusti 2014 22:23
Nu förstår jag ingenting? Varför blev han en "ensamhund" när Svea försvann? Är det inte ni, flockledarna" som är hans trygghet och familj? Hoppas att han trivs i alla fall och finner trygghet och harmoni.
Kramis
http://lena-i-lyckebo.bloggplatsen.se
Marina
25 augusti 2014 10:12
Hejsan Lena.
Det var två grupper med hundar. Det var Svea och Frosty samt Hugo och Tore. Då Svea försvann så ville han inte umgås med Tore och Hugo. Svea och Frosty hade speciella band som gjorde dem en egen flock. Han bara gick undan och man såg på han att han inte trivdes att bo här med dem andra hundarna. Han var lyckligast när han var hemma själv eller var själv ute med gubben. Han trivdes helt enkelt inte att bo med flera hundar. Med oss var det inga problem, han älskade kela och vara tillsammans med oss.
Den nya ägaren mailar och ringer till oss varje dag och är så glad över att ha Frosty som kompis nu. Dem passar verkligen för varandra. Det är vi alla glada över att Frosty är så glad och mår bra nu när han är ensamhund nu.
Kramar Marina